Produced by PG Distributed Proofreaders
Eros' begravning
av
Hjalmar Bergman
—hoppas ni förstår att det här är en tragisk skildring ur det verkliga livet.
Ludwig v. Battwyhl
1922
Fru Olga Janselius satt vid sitt halvöppna sängkammarfönster ochbetraktade någonting, som skulle giva upphov till åtskilliga samtal, änflera historier samt en del förvecklingar. Den unga fruns morgontoalettvar ej avslutad; hon bar kamkofta och det svarta håret låg i en tämligentjock fläta utmed ryggen. Just då denna fläta skulle upplösas, hadekammarjungfrun på sin matmors hals strax nedanför högra örat upptäcktett litet hudutslag, en revorm. Denna åkomma orsakas enligtkammarjungfruns förmenande av en liten men energisk mask, som borrar sigin i den mänskliga huden, varvid den visar tydlig förkärlek för ung ochmjäll hud. Han är mer förarglig än farlig men bör i alla fall utrotasoch härtill ha de vise funnit ett utmärkt medel i grodspott. Grodanlever nämligen av mask och hennes spott, som man finner överallt på gräsoch örter, är för masken ett dödligt gift. Så långt kammarjungfrun. FruJanselius begagnade tillfället att sprida en smula upplysning. Den såkallade grodspotten har ingenting med grodor att skaffa utan är enslemmig vätska, varmed grodsputens—Aphrophora spumaria—larv omger sig.Härtill genmälte Bolla, kammarjungfrun, att vare sig en larv eller enslarv spottat klysan, så skulle hon därmed förjaga den eländiga masken.Och hon begav sig åstad, i flygande fläng och trallande en hjärtslitandevisa om en mycket olycklig kärlek. Såtillvida var allting gott och väl.
Men när flickan sprungit över gårdsplanen och just skulle vika omflygelbyggnadens hörn, mötte hon en ung karl, och mötet gjorde slut påhennes beskäftiga brådska. Fru Janselius kände icke karlen men antog,att han var en säsongarbetare, anställd vid torvupptagningen. Vidareantog hon att Bolla stannat för att inhämta några upplysningar rörandegrodspotten. Det förra antagandet var riktigt, det senare höll ejstreck. Vissa utmanande rörelser från den unge mannens sida, vissa mjukaslingringar hos flickan övertygade henne om, att samtalet tagit engalant vändning. Fru Janselius suckade. Hon stack pekfingern i mun ochbeströk därefter med sin egen saliv revormen—ty även det ska varabra—varpå hon löste upp sin fläta, kammade sitt hår, satte upp det. Honsuckade än en gång och återvände till fönstret. Paret hade försvunnit,men en flik av Bollans blårandiga kjortel stack fram vid husgaveln, ochdå och då kom en hullig, brunbränd armbåge till synes. Samtaletfortsatte.
Hade fru Janselius varit en på handling inriktad natur, skulle hongivetvis ha slagit upp fönstret på vid gavel och med få, kraftiga ordtillrättavisat den försumliga. Tyvärr var hon en människa medvetenskaplig läggning. Passionerad statistiker föll det henne genast inatt ett stort fält för vetenskapliga undersökningar här låg obrukat. Hurmycken tid offrar människan på sitt kärleksliv? Snabbt uppdelade honarbetsfältet i trenne rutor: 1) tid för kärlekshandlingar (dans, smek,coitus), 2) tid för kärleksreflexioner och förberedelser (utsmyckning,"drömmerier", erotiska böcker och skådespel), 3) kärlekssamtal ("flirt"till gränsen av giftermålsanbud, där man råkar in på socialt område).Fru Janselius beslöt att genast plöja en första fåra på det storafältets tredje ruta. Hon skyndade till nattduksbordet och ryckte detlilla damuret ur dess läderetui. Det lilla damuret stod. Hon blickadeupp mot frontespisklockan över dörren. Stod. Hon vände sig motMinervaklockan, ett konsolur av Per Henrik Beurling. Minerva stod. FruJanselius fick et