SAMLADE BERÄTTELSER
AV
ALBERT ENGSTRÖM
KRYSS OCH LANDKÄNNING
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
KRYSS OCH LANDKÄNNING
AV
ALBERT ENGSTRÖM
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920
Företal.
Detta är min sjunde bok, vilket bevisar attjag är en gammal skald och alltså behöver pläderaför mig själv med ett företal för att lockafolk längre in i boken. Som vanligt har det varitkrångligt att uppfinna ett lämpligt namn. Jag tror,att då akademiens ordlista någon gång i nästa geologiskaperiod blir färdig — vilket kanske icke ärabsolut nödvändigt — ja, nu tappar jag bort svenskan— jag tror att de förslag till boktitel, sompasserat min hjärna, skulle fylla ett mycket störreverk än ordlistan. Emellertid måste jag ju kalladen här samlingen något för att skilja den frånde andra skaldernas valhänta försök i samma riktning.
Jag tycker själv att namnet inte är så dumt.Jag har läst många dummare böcker med om möjligtdummare titlar. Jag säger icke vilka jag menar,ty i dessa trustens tider böra författarna hålla ihop,och jag måste redan börja tänka på min nästa boksöde.
Nu skulle jag kunna citera en vers av Martialis.Han talar om sina egna verk, sina verser,och säger fräckt som jag, att i den här boken finnas[6]bra saker, medelmåttiga, och som övervägandeflertal dåliga. Men så är det väl med allt somskrives. Längtan efter att göra bra saker är dockmotorn till mitt arbete. I alla händelser vet jagatt där icke finnes något avsiktligt lumpet eller fult.Möjligen kan någon, som till allmänt begapandesitter i den kyrkstock som heter samhället, blichockerad av vissa uttryck som kanhända hållapå att bli antikverade, ju mer djävulsdyrkan värkerbort hos vår uppfostrade och genom verklig bildningförädlade allmänhet. Men så länge djävulsdyrkanexisterar och lanceras av folkets lärare, tillåterjag mig stundom kalla Den Svarte, sompräster vilja att får skola tro på, vid hans verkliganamn. Felet är således icke mitt. Jag talar ombrännvin, därför att det fortfarande användes avalla samhällsklasser och med all säkerhet kommeratt brukas ända till den möjligen avlägsna tidpunkt,då den här planetens siste bebyggare ligger i dödsryckningarnaoch längtar efter stimulans för attlättare halka över det fasansfulla som man påstårligga i döden.
Och om jag talat om kärlek i dess enklasteoch naivaste form, så har jag gjort det bara därföratt denna form alltid kommer att bli den mestanvända och lättast begripliga. Men möjligen harjag icke talat om kärlek.
Tag nu emot boken, o, mänsklighet. Jag trorinte att du blir sämre, sedan du läst den.
Din gamle vän
Albert Engström.