Af
Lafcadio Hearn
Bemyndigad öfversättning ("Stray Leaves from Strange Literature")
Af
Karin Hirn
Stockholm,Wahlström & Widstrand,1905.
Företal.
Thoth's bok. Från en egyptisk papyrus.
Käll-jungfrun. En legend från Söderhafsöarna.
Fågel-hustrun. En eskimåberättelse.
Legenden om Tilottama.
Brahminen och hans brahminhustru.
Bakawali.
Natalika.
Lik-Demonen.
Lejonet.
Sagan om olycksvidundret.
En buddhistisk parabel.
Pundari.
Yamaraja.
Trons lotusblomma.
Boutimar, dufvan.
En röfvares son.
En legend om kärlek.
Konungens rättvisa.
En legend om Rabba.
Begabbarena.
Esthers val.
Ett halacha spörsmål.
Rabbi Jochanan Ben Saccai.
En tradition om Titus.
Medan jag var sysselsatt med att sammanfoga denna lilla mosaik aflegender och sagor, kände jag mig lik handelsmännen i Sindbads andraresa, hvilka fingo nöja sig med att tillvarataga de små juveler, somfäst sig vid köttstycken, dem örnarna upphämtat från Diamanternas Dal.Jag har för mitt urval helt och hållet varit beroende af tidigareöfversättares arbete, och de stycken jag plockat samman syntes migalltför små, för att hvart för sig förtjäna en särskild litterärinfattning. Genom att slipa alla mina stenar enligt ett gemensamtmönster har jag otvifvelaktigt förringat skönheten hos en del afdem. Men deras färger tycktes mig i alla fall så sällsamma och deraslyskraft så trolsk, att deras värde icke kunde bli helt och hålletförstördt ens af en så oskicklig handtvärkare som jag.
Kort sagdt, dessa sagor, legender, parabler etc., äro helt enkeltrekonstruktioner af det som berört mig såsom det mest fantastiskt skönai all den exotiska litteratur, som varit mig tillgänglig. De originalaberättelsernas innehåll har — på några få undantag när — förblifvitoförändradt. I en del fall har jag gjort små tillägg, i andra förkortatett grand; men tilläggen förskrifva sig vanligen från samma källa somsagan, medan förkortningarna haft sin reson i tvånget att undvikaupprepningar eller att förbigå episoder, som vore olämpliga för enstörre läsarekrets. Jag nödgas särskildt utpeka en del af de friheter,jag tillåtit mig.
I den polynesiska sagan "Käll-jungfrun" har jag i ansenlig gradomarbetat en legend, som jag anträffat i Gill's "Myths and Songs ofthe South Pacific", — en intressant, men fullkomligt okonstnärligbok, i hvilken ett beundransvärdt material blifvit ytterst torftigtbehandladt. I en annan del af Mr. Gill's bok fann jag texten ochöfversättningen af den trolska "Tjufvarnas Sång", och beslöt att mednågra fantastiska förändringar utnyttja den i en berättelse. Denarabiska "Kärlekslegenden" är ännu mer apokryfisk, ty den består affragmentariska arabiska historier, som lånats ur Stendhal's "L’Amour",och af mig sammanstöpts till en berättelse.
I de judiska sagorna har jag ofta förenat med hvarann flere särskildaepisoder, som förtäljas om samma person i olika Talmud kapitel.Detta förfaringssätt påpekas emellertid i hvart enskildt fall genomGemara hänvisningarna i den inledande texten. Genom att rådfråg