E-text prepared by ronnie sahlberg
and the Online Distributed Proofreading Team
()
from page images generously made available by
the Google Books Library Project
(http://books.google.com)
| Note: | Images of the original pages are available through the Google Books Library Project. See https://books.google.com/books?id=ScIOAAAAYAAJ |
PÅ SCENEN — IFRÅN SALONGEN!
ELLER
HVAD ONKEL BLASIUS SETT MED OBEVÄPNADT ÖGA
UNDER 40 ÅR.
OKRITISK BERÄTTELSE
AF
NÉTOB.
STOCKHOLM.
P. A. HULDBERGS BOKFÖRLAGS-AKTIEBOLAG.
STOCKHOLM,
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1877.
Till Läsaren!
Innan min onkel, som “unter uns gesagt“ var en mäktaegendomlig figur, i slutet af September månad förlidet år beslötsig för att lemna en verld, i hvilken han visserligen haft sintillvaro, men alltjemt ansåg såsom den sämsta af verldar, läthan en dag kalla mig till sig, hof upp sin röst och sade: “Minkäre gosse! af alla tecken att dömma står jag nu med ena foteni evigheten och halkar snart öfver dit med den andra. Dumå ej tro att jag sörjer deröfver, ty jag hoppas att der, dit jagnu ämnar styra kosan, jag skall bli befriad från allt det bråk ochde många bekymmer, som under min vandring här i dennajemmerdal, varit nära nog mina dagliga följeslagare, och jag harinte låtit kalla dig hit för att beklaga mig öfver mitt öde; jaghar endast velat begagna mig af den korta tid som återstårmig innan jag för alltid säger “god natt granne“, för att gifvadig del af min sista vilja. Jag vet att du är den ende af minaslägtingar, som icke önskar lifvet ur mig för att komma i besittningaf en rikedom, som jag icke eger, och jag har till följdderaf beslutit att belöna din tillgifvenhet på ett sådant sätt,att du dermed kan än mer utveckla de rika naturgåfvor dueger. Du ser den gamla chiffonieren, som står der borta — denhar följt mig troget genom lifvet, och, ehuru maskstungen ochlutande till sin undergång, mer än en gång satt ett p för mingamla hushållerskas nyfikenhet — i den har jag nu nedlagthvad jag har öfrigt af mina jordiska egodelar och åt hvar och[4]en af mina snikna slägtingar anslagit innehållet i de särskildalådorna; åt dig har jag bestämt den tredje till venster innanförklaffen, ty med ditt goda hufvud är du den ende som kanvända dig det till nytta. Kom väl i håg tredje lådan till venster— och nu, Gud vare med dig, jag vill vara ensam med minaminnen.“ Och så dog min onkel och begrafningen firades medpomp och ståt, och om jag icke, som hans gamla hushållerska,försökte att dränka mig i ett haf af tårar, var jag likväl djuptrörd och täflade med de andra slägtingarne att blomsterströhans graf och uttala min välsignelse öfver hans stoft. Det varju intet tvifvel underkastadt att han var den personifieradegodheten och med gåfvan af sin låda afsåg att göra mig tillen bland de sorgfriaste männen i riket. Men allt för snart skullejag tagas ur min villfarel