LEONNA,
EN SKILDRING UR LIFVET.

Den på salsgolfvet utbredda halmen, och grenljuseni de på bordet stående höga silfverstakarnevittnade, att julhögtiden redan hade inträdt,men ljusen voro ännu icke påtända; deremot lågadeen brasa uti den rymliga spiseln i hörnetaf rummet. Framför den satt ställets åldriga ägarinnafru von Igeldorf, i en massif länstol medläderöfverdrag; fötterna hvilade på en lång omåladträdpall; i hennes knä låg en välfödd svartoch hvit katt, som med synbart välbehag mottogsin matmoders karesser, under det hon sjelf vänligtsamspråkade med sin bredvid sittande giftadotter och omtalade de få händelser, som timat,sedan de sist träffades.

Dessa nyheter syntes dock föga intressera dottern;ty hennes blick var slö och tanklöst fästadpå elden; de korslagda händerna hvilade i hennessköte, endast tummarne rörde sig mekaniskt icirkellopp omkring hvarandra. Ett enstafvigt ...